Dagens Nyheter – 19 maj 1870, sida 1

läkaren i Borås, dr Amneus, till förste stadsläkare i Stockholm, vågar jag likaledes öfverlaga, ehuru motbjudande det är att af omständigheternas kraf sättas inödvändighet uppträda i en så beskaffad sak. Under det räsonnemang, som enligt protokollet förut egde rum ledamöterna emellan, behagade dessa på ett för mig smickrande sätt enhälligt förklara, att de ansågo doktor Grähs. hafva ådagalagt insigter och förmåga till tjenstens skötande. Efter en sådan förklaring genom hvilken sundhetsnämnden i denna fråga helt och hållet iklädt sig rollen af k. sundhetskollegium, kunde man hafva väntat, att sundhetsnämnden skulle hafva handlat i enlighet med denna myndighet och tillämpat det ofvan citerade kungl. brefvet af år 1822, eller med andra ord, att ett annat resultat skulle hafva följt. Men sundhetsnämnden säger sig ha funnit sådana betänkligheter vid min lefnadsålder, fruktande, att kommunen icke skulle komma att draga tillräcklig fördel af min verksamhet, att nämnden föreslagit en af de yngsta sökandena. Med afseende härpå torde det tillåtas mig anmärka: 1) Att beräknandet af en fördel kan vara ganska osäkert och precärt, enär den kan mätas efter så olika måttstock, att då exempelvis magistraten härstädes år 1857 uppförde medicinalrådet Carlson på första förslagsrummet till förste stadsläkaretiensten, detta skedde förnämligast på grund af det uppoffrande sätt, på hvilket han deltagit i stadens kommunalbestyr och hans förvärfvade insigter uti hufvudstadens kommunalförhållande samt att magistraten fann en fördel för kommunen uti att förorda en man med rik erfarenhet, d. ä, en äldre; 2) att den ifrågavarande tjensten, hvars innehafvare enligt den tör honom utfärdade instruktion skall utöfva förmanskap öfver andre stadsläkaren, fattigläkare och de vid alla under stadsfullmäktige lydande inrättningar anställde läkare, är en chefsplats, till hvilken det icke synes lämpligt att utse en ung och mindre erfaren man från en främmande kommun ; 3) att jag ännu befinner mig i min lefnads fulla verksamhetsperiod, obesvärad af det tillbakaskridande, hvilket sundhetsnämndens yttrande om mig i detta hänseende tyckes antyda och hvilket utan något argumenterande å min sida torde finna sin vederläggning i kända förhållanden; 4) att jag sökt denna befattning af intresse för de frågor den omfattar och hvilka jag i många år specielt studerat, icke för vinnings skull, ej heller för erhållandet af framtida pension, detta sednare så mycket mindre, som en sådan icke finnes och med nutidens rådande åsigter troligtvis aldrig kommer att finnas ; och slutligen 5) att den tillämpning sundhetsnämnden försöker att göra af vitalstatistiken, icke lemnar mycket stöd. Visserligen kan man efter medeltal anställa beräkning af lefnadslängden i fråga om ett stort antal eller i klump, men för det speciela fallet gifver denna statistik en ringa visshet. På grund af hvad jag haft äran anföra, får jag vördsamligen hemställa det öfverståthållareembetet täckes i afseende för de öfverklagade åtgärderna vidtaga den rättelse, öfverståthållareembetet pröfvar vara rättvis. Stockholm den 15 april 1870. C. G. Grähs. Med. dr. Sundhetsnämnden har öfver dessa besvär afgifvit en förklaring, som, med uteslutande af några raders ingress, lyder så: MÅ hasen mfra md LlaAKnd en0n I of