sjuk, under det att jag nu blott lider af en lindrig opasslighet, som jag sjelf lätt kan kurera. Men dessa ord befallde han sin betjent Manuel, en gammal spanjor, som hade tjent honom i tio år, att tillaga ett glas limonad, och eget nog befann hon sig andra mörgonen märkbart bättre. Han gick upp i vanlig tid, åt en god frukost och tog en promenad, men vid samma tid som qvällen förut kommo plågorna tillbaka och med förökad styrka. Denna gång skickade Louis, utan att rådgöra med Gaston, bud efter doktor C... i Oloron. Doktorn förklarade att det onda ingenting hade att betyda, och. lit sig nöja med att ordinera ett dragande plåster i förening med en liten dosis morfin, Under natten sof Gaston som det tycktes lugnt ungefär tre timmar, men under den tiden förändrade sjukdomen fullkomligt karakter. Hufvudvärken försvann och lemnade rum för en stark kramp, och då doktor C... på morgonen kom tillbaka var han både förvånad och bekymrad öfver förändringen. Han frågade, om man icke för att fortare lindra den sjukes plågor hade gifvit honom en för stor dosis morfin, men betjenten Manuel, som hade vakat hos sin herre, förnekade detta. Sedan doktorn hade undersökt Gaston, ordinerade han iglar och en stor dosis kina och for redan sin väg med löfte att återkomma dagen derpå.