Dagens Nyheter – 18 maj 1870, sida 1

omkring, hade firat de största triumfer och öfvervunnit de största svårigheter. sin sida var Louis förfärad öfver den ställning, som Raoul hade intagit. Hittills hade han funnit honom lydig och underdånig som en soldat, hvilken med: slutna ögon går faran till mö:es, och . . . nu gjorde han uppror. Brorsonens skarpa blick förundrade och harmade honom; han hade aldrig räknat på att inviga Raoul i alla sina planer. Dessutom var han djupt sårad öfver de förebråelser, Raoul hade gjort honom, och på hemvägen lofvade han sig sjelf att hämnas och att göra sig Raoul qvitt, då han icke längre behöfde honom. För ögonblicket fruktade han emellertid sin unga medbrottsling så mycket; att han nästa och följande dag tillskref honom långa bref. Situationen fortfor emellertid att vara oförindrad. Det svarta molnet höll sig hotande vid horisonten, men växte icke. Gaston tycktes ha glömt att han skrifvit till Beaucaire och nämnde aldrig Valentines namn. Gaston, hvilken, liksom alla män, som hafva arbetat mycket, hade behof af kroppsansträngning och fördjupade sig alldeles i sitt nya företag. Då han köpte grufvan gaf den ingen inkomst, men han hade svurit på, att han skulle söra den till en för sig och landet inbringande affär. Han hade derför slagit sig tillsammans med en ung, skicklig ingeniör, och jack vare en mängd ändamålsenliga indrag