Dagens Nyheter – 17 maj 1870, sida 1

REVS — Låt det nu vara nog med barnsligheter; fortfor Raoul. Jag har kommit hit, derför att jag känner dig i grund och botten. Om det skulle lända dig till fromma, att det ginge på tok för mig, skulle du icke ett ögonblick betänka dig, utan rädda dig sjelf och låta din nevö sjelf reda sig ur klämman. Motsäg mig icke, — det är ju en helt naturlig sak, och Jag skulle göra på samma sätt, men lita på, att jag icke tillhör dem, med hvilka man ostraffadt kan drifva gäck. Låtom oss derför upphöra med dessa löjliga förebråelser mot hvarandra, och begagna du hellre tiden med att sätta mig in i förhållandena . . Louis insåg, att det icke skulle tjena till något att försöka narra en sådan medbrottsing som Raoul. Han kufvade derför sin Vrede och berättade kort och godt, hvad som hade tilldragit sig sedan ban kom till sin broder. Han var nästan ärlig i alla sina uppgifter, utom i fråga om broderns förmögenhet, hvars storlek han betydligt förminskade. Då han hade talt till punkt sade Raoul: — Nu ha vi minsann fått fullt upp att göra. Och du hoppas ännu att kunna rädda oss? — Ja, om du icke förråder mig. — Jag har ännu aldrig förrådt någon, märk det, markis! Men hur skall du bära dig åt? — Det vet jag icke ännu, men jag känner på mig sjelf, att jag nog skall hitta på någon utväg att rädda oss. Res du bara lugnt tillHVEM VAR DEN SKYLDIGE ? 52.