oo RS Han tillslöt nu fönstret, lade. sig i sin säng, och så stor var hans vana vid farån att han straxt föll i sömn, och då han steg upp nästa morgon, fänns icke en skrynkla på hans pahna, som förrådde den ångest, han under nätten utstått, Ja, han var till och med mera vänlig, munter och pratsam än tillförene. Cika tillbakadragen som han varit föregående dag, lika liffig och outtröttlig var han na att föreslå ridoch åkturör i granbskapet. Det var nemligen hans afsigt, att afvända Gastons tankar från Paris och i synnerhet från Valentine. Han hoppades att det med lito tid och förslagenhet skulle lyckas honom öfvertala sin broder att afstå ifrån detta återseende af sin fordna älskarinna. Man litade på att kunna öfvertyga honom om att ctt sidant samtal skulla vara onyttigt och obehagligt för dem båda och dessutom farligt för henne. Och juvolerna! Ja, ifall Giston fasthöll sin afsigt att återforfordra dem, så var det Louis afsigt, att erbjuda sitt biträde i denna delikata fråga. Men han märkte snart, att hans planer skulle gå upp i rök. — Du vet, sade Gaston en dag, att jag har skrifvit? Louis visste blott alltför väl hvarom fråga var; det var ju föremålet för hela hans dike tan och traktan; men han visade fig ändå ytterst förvånad och frågade: HVEM VÅR DEN SKYLDIGE ? Sa