Dagens Nyheter – 14 maj 1870, sida 2

--— vOJdJU — Hela egendomen hade nu blifvit besedd och Gaston frågade muntert: — Hvad säger du om min egöbllom? — Jag säger, kära broder, att du i der vackraste del af landet har eh egendom:så fö örtjusande, att den kan komma en stackars parisare att vattnas i munnen. — Är det verkligen ditt fulla allvar? — Ja, utan tvifvel: — Nåväl, kära broder, utbrast Gaston, hänryckt, denna egendom tillhör oss båda, emedan den tillhör mig. Om du så finner för godt; så lemna den icke mera. Håller du verkligen så mycket af det dimmiga Paris? Slå dignu ned här under Bards vackra himmel: Den färdfulla, falska lyxen i Paris uppväger icke det sunda, friska lifvet här. Du är ungkarl; och -således fri; Stanna qvar här, der vi ha allt, och om ledsamheten -någon gång faller öfver oss, ha vi verkstäderna, ty man kan icke vara utan sysselsättning. Hvad säger du om min plan? Lovis teg. För ett år sedan skulledetta förslag ha uppfyllt honom: med glädje. Med hvilken. hänryckning skulle han icke då ha motsett hoppet om en tillvaro i rikedom och öfverflöd, men nu kunde Han icke mottaga den, och han erkände det med ett slägs raseri, Han var icke längre fri och kunde icke lemna Paris. Han hade inlåtit sig i ett af dessa förfärliga spel, som man förlorar, så snart man vill