-— DOM —fyra hundra tusen frank, som han fått in för några af mina egendomar, dem han sålt. Louis darrade af glädje. Häh fick nu-ändtligeti veta hvarifrån och till Kvilken grad faran hötade hönor. 2 Hvilken korrespondent? frågade han i den likgiltigaste toi i verlden. att —— Naturligtvis? min gamle kompanjon i Rio. Penningarna ligga till min disposition hos min bankir i Paris. I En af dina vänner? — Jag känner honom icke. Min bankir i Pau har rekommenderat honom åt mig som en Tedlig öch duglig man; som eger: em stor förmögenhet; han heter Fauvel öch bör vid Provence-gatan. Louis; som 4 allmänhet var herre öfver sig, blef omvexlande röd och hvit; men Gaston var alltför upptagen af sig sjelf för att märka det. Känner du denne bankir? frågade han, — Jag har hört talas om honom. — Då sköla vi sanbnolikt kömma att göra hans bekantskap, emedan jag har i sinnet att göra dig sällskap till Paris; då du reser dit föratt ordna dina affärer innan du bosätter dig här. — Du reser således till Paris? frågade Louis, som blef i högsta grad förskräckt öfver detta förslag, hvilket om det utfördes, skulle förråda all hans Uselhet. — Ja, hvad underligt är det deri?