Dagens Nyheter – 13 maj 1870, sida 3

Hvarjefaända nyheter. Ett minne från Eredje Guktafs dagar, Vid afröjandet af den s. K. kronomagasinstomten i Westerås upptäckte man en gammal vägg, som gaf anledning till hvarjehanda funderingar om hvad byggnad den egentligen tillhört. Man gissade, att det var en lemning efter något forntida kloster; den såg ju8å intressant ut med sina höga fönster och djupa källarhvalf, der man tänkte sig nunnor med krossade hjertan hafva framsuckat ett sorgligt lif; Men illusionen är. förbi. Riksarkivarien Hildebrand har undersökt saken och funnit väggen vara en återstod afött — kronobränneri från Gustaf :Tredjes tid! Ingen torde dock beklaga, att det finnes ett kloster och. ett bränneri. mindre. Alla goda ting äro tre, Hos provinsialläkaren i L. satt häradshöfdingen öfver närmaste domsaga och drog sin spader vid.en god toddy, då en af ortens anseddare bönder inträdde. Bror ursäktar. väl om jag bjuder den hedersmannen på en toddy, efter han så ofta visat mig gästfrihet? frågade läkaren. Var så god, svarade domaren förbindligt och steg sjelf upp för att helsa den inträdande. Jaså, det är du, som var framme vid sista tinget. Ja, gunås så visst, svarade bonden tryggt. Ah, det behöts bara två ting för att komma lyckligt från det, tortfor domaren, 1:0 att man har rätt, 2:0 att man kan bevisa det. Ursäkta, men det behöfves visst ännu ett tredje, inföll bonden höfligt, det är att man också får rätt. k tyska tullparlamentet föreföll några dagar före dess afslutande -en komisk scen, Debatten hade, som. vanligt, gått sin lugna gång, till dess deputeranden Niendorf erhöll ordet, för att påyrka att ännu flera. artiklar måtte bli tullfria. Han började sitt anförande sålunda: 5 Mine herrar, åsnor (skratt)... mine herrar, mulåsnor (skallande skratt) . . . mine herrar, täkreatur anser jag icke vara nog; jag frågar er om icke svin äfven kunde förklaras tullfria.? ... 2 HKHyrkoherden och pastoratet, Om den nyligen aflidne kyrkoherden Cederschlöld. berättar. Kristianstads-Bladet mnedanstående: anekdot: Kyrkoherden O. trifdes icke syunerligt väl i. Wiseltefta, dit han flyttade från: Kristianståd, och önskade gerna erhålla ett fetare brödstycke. Han sökte ett indrägtigt pastorat och reste till Lund för att uppvakta biskop Thomander, genom hvars bemedling han hoppades vinna sitt syftemål. Thomander ville nödvändigt ha reda på anledningen, hvarför OC. önskade lemna Wiseltofta. Svaret blef naturligtvis att pastoratet gaf så usla inkomster, att det icke .kunde föda sin Måne — Men. def. kan man. sännerligen inte se på kyrkoherden — anmärkte biskopen och betraktade under ett ironiskt småleende Cederschiölds temligen omfångsrika istermage, — Ursäkta mig, hr doktor och biskop, svarade Cederschiöld, bugade sig och lade båda händerna på magen — men för den här (härvid klappade han sig på magen) för den här, står. jag ännu i dag i skuld i Kristianstad. — Thomander, som ad gladt skämt, skrattade rätt. hjertligt åt infallet. se ? ULitvåt a dr Me Obehagligt erfor en Hillebo härom natten sanningen häraf, då han, Söfvånde i sinbåt: som låg förtöjd vid en af bryggorna i. Gafleån, yrvaken, och tvärsäkert klef öfver relingen bums i kanalen, hvarur han dock lyckligtvis uppdrogs af ett par i detsamma förbigående personer. Tillfrågad om orsaken till detta steg, berättade han, att han så-lifligt drömt sig vara hemma och för någon förrättning nödgad att gå ut ur sitt rum; att han i nattens stillhet ej märkte misstaget förr än Gafleåns kalla kyss väckte honom ur hans dröm. Från Napoleonsdagen. I cn liten stad i Frankrike sjöngs liksom öfver allt ett Te Deum i kyrkan på Napoleonsdagen, Stadens apotekare ir en stor sångare och hans röst hördes öfver den lilla kören, der han, förmodligen tänkande på sitt yrke, sjöng med stentorsstämma i stället tör Te Deum lauda mus ... Te Deus laudanum, Snabb kommunikation, I Newyork försäljer man nu färsk lax fråm Stilla hafvet på samma gång, som man i San Fransisco säljer färska ostron från Atlantiska hafvet, Dessa städer äro så långt aflägsöa från hvarandra, som Amerika, från Europa, -Mellan Berlin och Hamburg, båda icke längre ; från hvarandra än Albany från Newyork eller Peoria från Chicago, har i 25 år varit jernvägsförbindelse, men först vid slutet af förlidet år kunde man i Berlin dagligen erhålla färsk saltvattenfisk från Hamburg, och de ty