MR skulle jag icke upplåtit mitt hjerta för dem allal.: Dina barn, din. familj skulle. ha varit som min egen... Hur herrligt det måste vara att ha en familj! Att som: jag lefva ensam, utan, en. älskad hustru, som kan dela vår glädje och. våra sorger, det är ett bedröfligt Lif. Hur eländigt att icke ha andra att tänka på;än sig sjelf. Men. hvad säger jag? Jag har ju dig, är det icke nog? Louis . . . Jag har;:.en bror, en. vän, med: hvilken. jag. kan tala.om allt; för hvilken jag kan öppna mitt hjerta. — -Ja,: Gaston, ja, en bror, en vän! —-: Ja, naturligtvis, du. är ju min bror. Du är. således inte. gift! Nå väll Så skola. vi bilda en familj. . Vi skola lefva som gamla ungkarlar och vara lyckliga med hvarandra. Du skall. göra mig yngre; det förefaller mig, som om jag blott. vore tjugu år, vig och stark, som då.jag. simmade öfver Rhöne, och likväl är det länge, länge sedan, och sedan den tiden har jag. kämpat, :lidit och blifvit gammal och förändrad. — Du! afbröt.Louis. honom, du har inte åldrats så mycket som jag. — Du skämtar väll — Jag bedyrar det. — Du skulle .då ha känt igen mig? — Ja, du har: förblifvit dig lik. Louis: sadel.sannt... Han. såg. sjelf. snarare ut-som-end för tidigt åldrig, man, än. somcen gammal; men trots sitt hvita hår och sin af