— 877 os — Pass på! sade han till Raoul; Han fattade taflan och-såg vid förstå ögonkastet:: Teg a Gaston, markis af Clameran, Oloron. — Hvad -hjelper det att viveta hans adress? sade Raoul: z : um Nuäro vi måhända räddade. Kom, man får icke märka vår frånvaro. Det gäller nu att bibehålla -sin fattning. Din förvirring höll ett ögonblick på att förråda oss. — De båda fruntimren ana något. — Än sen? — Det börjar bli hett för oss här: — Var det bättre i Lendon?Var du blott lugn, jag skall nog hålla affärerna uppe. De gingo nu in ooh slöto sig till det öfriga sällskapet. Om man än icke hört deras samtal, så hade man dock lagt Märke till deras mimik. . Madeleine hade ställt sig på lur och sett att: markisen undersökte bankirens tafla. Men hvad -hjelpte det henne att Hon sett markisen vara orolig. Hon: betviflade icke redan förut, att denne man, som Hon lofvat sin:hand, var en skurk. Han hade rätt, då han yttrade till Raoul, att -hvarken Madeleine eller hennes tant kunde frigöra sig för hans välde, hvad som än måtte hända, -eiiiedande föratt angripa homom,måste tillstå-allt. Då markisen af Clameran ett par ftir derefter följde Raoul hem till Vhan redan gjort upp sin HVEM VAR ra