NÅR — Det är bättre, I kära tänt, att göra slut på sake med ens, säde hon i beslutsam ton. Tro mig, det är bäst att se olyckan rakt i ögonen, Skall du kunnå uthärda med dessa omvexlingar af glädje och sorg? Har du sett dig sjelf i spegeln dessa sistförflutna fyra Hänader? Hon fattade sin tant vid handen och förde Helin framför en spegel, Fru Fauvel vär Blott en skugga af sig sjelf. Hon hade uppnått den farliga åldern, då en qvinnås skönhet, liksom en fullt utvecklåd ros, med Bvarje dag aftager. På de sista fyra månaderha hade hön synbarligen åldrats. Sorgen hade tryckt sin stämpel på hennes panna. Hennes ansigtsförg hade förbleknat och hennes Hår var genomvärfdt af silfvertrådar. — Inser du nu, fortfor Madeleine, hvarför det är nödvändigt att skaffa dig lugn och frid; ser du inte, att du fö rändrat dig till den grad, att det är högst märkvärdigt, att det icke väckt onkels uppmärksamhet. . Frö Fauvel, som röde sig hå utvecklat en öfserlägsen förställningskönst, skakade tvekande på Hufvudet, Tror du inte, kära STA att jag längesedan har gissat, att du doldö en hemlighet i ditt hjerta? a — Du? .. — Ia, jag trodde blott . . . förlåt mig min orättvisa misstanke, jag höll på att tro . ...f och Hö AVP Nix 2 vå LÄGG