— 363 — sent fram. Hadö ni bekänt allt def dag;-Aå jag första gången besökte er, skullefördelen ha varit på er sida. Er man skålle förlåtit ett felsteg, som var försonadt geriomött tjuguårigt tadelfritt lif; ty ni harju varit en-trofast hustru och en god moder för dra barn. Men hvad tror ni-den stackars mafinen:skall sägajdå han får veta, att-den föregifna systörsonen, som pni infört i hans hus ochsomlurat honotit: på tiotusen frank; är: frukten af er förstå brottsliga: kärlek? Hur god--herr -Fauvel änvär; betviflar jag likväl, att:-han-skall finna sig: uppbyggd af detta skämt, söm röjer — icke sannt? — en hög grad-af-möraliskt förfall; sällsynt djerfhet och: en-öfverlägsen talang att förställa: sig. — Han ligger er nog mycket om hjertat, debneherr Bertomy, : fortfor han; ni betänker er icke i fråga: om valet rhellån ör familjs heder ocH er förkärlek för denne kassör. Det kan åtminstone vara er en tröst; då Herr Fauvel låter skilja sig vid er, och då Albert och Lucien rodna öfver att ha er till: mor, att kunnä säga: den gode Prösper har mig att tacka för sin lyckat4 — Det må gå hur det vill; sade fru Fauvel, jag skall: uppfylla min pligt:: — Nej, ni skall lyssna till mig, utbrast Clameran ; män skall icke kunna-sägar att ett falskt känslopjunk störtat oss alla:i förderfvet: Vi kubnaitkeundvara er hiöces hemgift och . . . jag älskar Madeleine.