Dagens Nyheter – 9 maj 1870, sida 2

— 359 — : otroliga djerfhet, vred hon sina händer i förtviflan, — Men, min Gud, hvartill använder han alla dessa penningar, utbrast hon. — Det var längesedan man såg herr de Clameran i bankirens hus, och fru Fauvel beslöt att skrifva till honom och anmoda honom att besöka henne. Hon hoppades, att denne energiske man, som hade en så stark pligtkänsla som för.myndare, skulle göra allt för att hejda Raoul, och. att det skulle lyckas honom. Då markisen fick veta hvad som passerat, och som, enligt hans utsago, dittills varitobekant för honom, låtsade han bli:ännu mer orolig och uppbragt än fru Fauvel och det gaf anledning till ett skarpt meningsbyte mellan honom och Raoul. Men fru Fauvels misstroende, hade c en gång vaknat, och det förekom henne, s som om denna vrede varit mera låtsad än verklig och att det liksom dolde sig ett småleende bakom dessa bittra ord och hotelser. Hon vågade ieke yttra ett ord, men hon kunde icke, glömma detta tvifvel, som ännu mer ökade hennes ångest. Hon tänkte likväl icke på, att kasta skulden på Raoul, denne son, som. hon afgudade, nej, det var markisen, som . missbrukade sin Prorsons svaghet eller oerfarenhet, Det. blef nu klart för henne, att hon af en sådan I person kunde vänta ännu större anspråk, ehuru hon ännu icke anade