Fru Fauvel skulle icke ha varit mor, om hon icke försökt att försvara Raoul. — Ni är måhända ni got väl sträng, sade hon. Stackars bara t Har har lidit sä myc ket, Hanhar hittills blott fått uUmbära; Hö berusar Tyckan honom och han kastar big öfVer lifvets hjätningar som en håfgrig öfver em god måltid. Är dettå så öfvörriskande? Hån skall fog korima till besinning igen han här ett så godt hjerta. Han har varit så olycklig, Detta var Raouls ursäkt i fru Fouvels ögon, och hon upprepade denna fras hvarjo gäng Herr de Clamoran beklagåde sig öfver sim brorson; ock sedan han cn gång börjat att beklaga sig slutade han aldrig: Det finns ingenting, som kan hålla honom tillbaka, sade hår en dag suckande. Har han fått en dårskap i hufvudet, så Tgenom? drifver han den också . Möen fru Fauvel såg icke deruti någon orsak att yredgas på sin sön: 1 — Låt oss icke glömma; sade hon, att had från sin spädaste -bärndom Kar varit öfyvers lemnad alldeles åt sig sjelf. Den olycklige har icke haft någon moder; som redar från vaggan kunnat ihpränta goda och väckta tån kar hos honom, och aldrigHår en fuderö kraftfulla stämma kallat honom tillbaka, då Han varit på äfvägar. — Ja; det är-mycket sannt, att hvad ni anför kan ursäkta honom; mön han mista AE RR DNE RT FR