hennes nu grå lockar glänste bruna, hon tänker på sin aflidne älskade man, medan hon ur det annars alltid tillästa skrinet tager fram Minken från fordna tider: blommor, bref 0. 8. v., och hon betraktar dem och läser om. derh igen. Den aflidnes med en blomsterkrans omgifna bild tyckes blicka ned på gumman, medan en vid skrinets lock fästad lägerkrans antyder att det icke är på någon ovärdig hennes minne vemodigt hvilar. Det ligger en stilla frid öfver den gamla fruns anlete, öfyer. hela taflan, som försätter betraktaren i den stämning artisten åsyftat. Den lilla taflan förtjenar erkännande äfven för det omsorgsfulla tekniska utförandet.4