Dagens Nyheter – 6 maj 1870, sida 1

— 340 — Klockan var sju och hennes frånvaro hade måhända redan blifvit bemärkt. — Får jag se dig åter, moder? frågade Raoul, då de skildes. — Ja, svarade hon, med ett utbrott af gränslös ömhet, ja, ofta . . . hvarje dag . .. 1 morgon. Det var första gången efter sitt giftermål, som fru Fauvel märkte, att hon icke fullständigt var herre öfver sina-handlingar. Hittills hade hon aldrig haft anledning att önska sig frihet utan kontroll. Hon qvarlemnade, så att säga, hela sin själ i hötel de Louvre, der hon återfunnit sin son, som hen straxt varit tvungen att lemna; men hvad som bekymrade henne mest, var tanken på, act hon för framtiden var tvungen att bära mask, att dölja denna tilldragelse, som förorsakade en så stor omhvälfning i hela hennes Lif. Då hon kom till sitt hotell vid Provencegatan, der man väntade på hennes ankomst för att sätta sig till bords, sade herr Fauvel henne ett par skämtsamma ord öfver hennes dröjsmål, men hans hustru fann hans skämt simpelt, ja, till och med dumt. Den nya passion, som gripit henne, hade till den grad förändrat hennes känslor, att han nästan förekom henne löjlig, emedan han hyste ett så oinskränkt förtroende till henne, och hon, som, annars var så, blygsam, besvarade hans