Dagens Nyheter – 5 maj 1870, sida 1

F— 833 — känd af så många, kunde möta någon, som kände henne, Hvad skulle man tänka, om man mötte henne i hötel Louvre i denna enkla toalette, denna gammalmodiga hatt och detta täta flor. Hvar och en, som mötte henne, skulle naturligtvis tro, att det var fråga om en intrig, ett möte, och hennes rykte skulle då vara förloradt. I sin oerfarenhet gjorde hon allt för att blifva obemärkt, hvilket vanligen åstadkommer en motsatt verkan. Markisen Louis de Clameran bodde i tredje våningen, hade portvakten sagt henne. Fru Fauvel skyndade uppför trapporna och kom slutligen till en dörr, som hade det angifna numret 317. Hon stannade och tryckte begge händerna mot sitt bröst, liksom för att dämpa sitt hjertas våldsamma slag. I det ögonblick då hon skulle våga det afgörande steget, greps hon af en obeskriflig smärta, som nästan förlamade hela hennes kropp. Åsynen af en regande, som kom emot henne, gjorde likväl ett snart slut på hennes obeslutsamhet, och med darrande hand knackade hon på dörren. — Kom in! ropade någon derinne. Hon trädde in. Men det var icke markis de Clameran, som var i rummet, det xar en helt ung man, nästan ett barn, söm betraktade henne med besynnerliga blickar,