Dagens Nyheter – 5 maj 1870, sida 1

tädda allt; Hon gjorde sig inga falska förhoppfiingat, hon insåg väl, att hon beredde gig ett odrägligt Kf, men hon ville åtminstone lida ensam och i hvarje fall vinna tid. Herr Fauvel kunde nu i hvarje ögonblick väntas hem, och Valentine hade som det tycktes återtagit sina dagliga vanor. Men hon var icke längre den lyckliga husmodern med det vänliga, leende ansigtet; allt hos henne förrådde en förfärlig oro. Hon hade icke sedan hört af Clameran, men: hon derrade hvarje gång det ringde på dörrklockan, och hon bleknade hvarje gång dörreh till salongen öppnades, ja, hon vågade icke mera :lemna . huset af fruktan för, att ban skulle komma under hennes frånvaro. Clameran kom icke, han skref, eller rättare, han lät skrifva en biljett; hvars mening fru Fauvel ensamt kunde förstå, och hvari han: omförmälde, att han var sjuk och derför tvungen att bedja henne i öfvermorgon göra honom en visit i hötel du Louvre. Detta bref var nästan en lättnad för fru. Fauvel, så plågad var hon af ovisshet. Hon var nu fast besluten att samtycka till allt ocK brände derför upp brefvet, i det hon ade: ; So Jag skall gå dit. ssPå bestämd dag klädde. hon sig i en eniskelp svart drägtptog hatt och flor och gick ut. Då hon kom tiil hötel de Louvre började hon oroas vid tanken på, att hon, som Var