Dagens Nyheter – 5 maj 1870, sida 1

— 820 — mäta djupet af den afgrund, hvari man ville störta henne och i hvilken hon skulle draga sin. familj med sig. Endast Gud kunde komma henne fill hjelp och rädda henne ur denna fruktansvärda fara. Hon bad ... O, min Gud... straffa mig ... och jag skall välsigna din tuktande hand, ty jag är mycket brottslig. Straffa mig, ty jag har varit en dålig dotter, en ovärdig möder och en trolös maka. Straffa mig, nådige Gud, men straffa mig ensam. Låt din rättfärdiga vrede skona de oskyldiga, och haf medlidande med min man och mina barn!4 Hvad voro de tjugu lyckliga åren i jemförelse med denna timme full af förtviflan? Hvarför hade hon lyssnat till sin mor, hvarför hade hon tegat? För framtiden fanns intet hopp för henne. Denne man, som nyligen gått bort hotande, skulle komma tillbaka, det insåg hon alltför väl, och hvad skulle hon då svara honom? Det hade denna gång lyckats henne att behålla väldet öfver sig sjelf, men skulle hon en annan dag vara i besittning af samma kraftiga vilja? För detta mod, hvaröfver hon sjelf förundrade sig, kunde hon tacka Louis opassande uppträdande. Hvarför bad hån icke i stället för att hota. Hon hade varit nära att förråda sig, då Louis talade om Raoul; Hennes hjerta hade bäfvat då hon. hörde namnet på HVEM VAR DEN SKYLDIGE? 42.