Dagens Nyheter – 4 maj 1870, sida 1

080 —tillåt mig uttala min förvåning öfver, att er broder aldrig sjelf har återfordrat dem af mig. Louis beherrskade med svårighet sin förvåning och yttrade i sträf ton: — Jag hade befallning att icke omtala detta depositum. SR Fru Fauvel räckte handen mot klocksträngen i det hon yttrade: — Jag heppas, att ni ursäktar mig, herr markis, att jag afbryter ett samtal, som jag .endäst inlåtit mig på för att återlemna dessa juveler. Sedan han på sådant sätt blifvit afvisad, ansåg herr de Clameran sig icke böra vidare vara enträgen, utan drog sig tillbaka, sägande: — Jag bör likväl tillägga, innan jag går, att min broder har sagt till mig: Om Va: lentine har glömt allt, om hon vägrar att betrygga vår sons framtid, befaller jag dig att tvinga henne dertill. Öfverväg noga dessa ord, min fru, ty hvad jag svurit på att utföra, utför jag på min ära också. Slutligen blef fru Fauvel ensam och fri, slutligen kunde hon gifva luft åt sin för: tviflan. Uttröttad af det tvång, som hon måst pålägga sig i de Ulamerans närvaro, kände hön sig förkrossad både till själ och kropp. Hon hade knappt krafter nög för att gå upp på sitt rum och lägga sig. 27 Allt tvifvel hade ni försvunnit, hennes fruktan hade blifvit verklighet, och hon kunde nu