Dagens Nyheter – 4 maj 1870, sida 1

Men det oroade henne, huruvida det var nödvändigt tillstå; för Gaston, att hon hade med honom BKaft en son. Att tillstå det, vore att gifva sig på nåd och onåd till en man, ja, icke blott sig sjelf, utan äfven sin mans Öch sina barns heder. Att tiga, vore att begå ett brott. Hon hade lemnat sitt barn i främmande händer och hade nu icke rätt att beröfva det sin fars namn och förmögenhet. Hon hade icke fattat något beslut, då man tillsade, att middagen var serverad. Hon hade emellertid icke mod att våra tillsammans med sina barn i detta ögonblick, lät derför säga, att hon inte mådde bra, och begaf sig upp på sitt rum. Madeleine skyndade straxt upp och frågade orolig, hur tanten mådde; men denna sände henne bort med den underrättelsen; att hon blott hade litet hufvudvärk ech ville försöka att sofva. . Följande dagen räknade hon timmarna tilldess dörren på slaget half tre öppnades och betjenten inträdde och anmälde: — Herr markis de Clameran. Fru Fauvek hade föresatt sig att vara kall och lugn, men i sista ögonblicket glömde hon allt och blef sittande liksom förstenad, bes röfvad mål, syn och hörsel. Han stod deremot lugn och orörlig midt i rummet. Det var en man på omkring femtio år, med gråsprängdt hår och skägg och ett alls HVEM VAR DEN SKYLDIGE? 41.