oo ARS Deräs beggå söner, Lucien och Abel, gjörde sina föräldrar i alla afseenden heder, och på det ingenting skulle fattas i Valentines lycka, håde hon fått en yngre väninna i den unga, vackra Madeleine, som egnade henne en dotters kärlek och tillgifvenhet. Madeleine var en nidce till herr Fauvel; hon hade förlorat sina föräldrar då hörn ännu 1åg i vaggan och från den tiden håde hon blifvit upptagen som familjens eget barn. Samma dag som den lilla faderoch möderlösa flickan kommit i herr Fäuvels hus; hade han förklarat, att han skulle öppna ett kontö för henne i sina böcker, och hade straxt låtit inskrifva en hemgift på 10,000 frank för hennes räkning. Den rike bankiren hade roat sig med att använda dessa fio tusen frank på ett eget sätt; han, som aldrig sjelf inlåtit sig i någön tvifvelaktig spekulation, hade roat sig med att-använda sin niöces pengar i de mest orimligå företag, men lyckän hade varit honom bevågen, och de tio tusen frank hade nu stigit till en half million. I detta lugna och förnöjda lif hade Valentine nästan glömt sin synd, den hom också trodde sig ha tillräckligt försonat. Hon trodde sig räddad; men en dag i november månad, under det hennes män var ute på en affärsresa, erköll hon ett bref, som, utan att hörn rätt visste orsaken, ingaf henne en ovilkörs lig fruktan,