— 00 — CMin fru! Litar jag för mycket på er vänliga hågkomst då jag anmodar er om en half timmes samtal. I morgon: eftermiddag mellan klockan tre och fyra skall jag ha äran infinna mig hos er, Markis de Clameran. Lyckligtvis var fru Fauvel ensam, ty en så öfveryväldigande ängslan grep hesne; då hon läste detta bref, att hon knappt förmådde beherrska sig sjelf. Hon. läste igenom det väl tio gånger, liksom för att öfvertyga sig, att hon icke var ett offer för en bedräglig illusion. Med en ångest, som. gränsade till vanvett, upprepade hon det namn, som fordom; haft en så skön klang i hennes öron: Clameran. Hon hade trott och hoppats att det ödesdigra förflutna var glömdt, och nu såg hon det plötsligt resa sig som; ett spöke framför henne. Sedan, hon åter lugnat sig, började hon inbilla sig, att hennes fruktan varit förhastad. Från hvem var detta bref? Troligen från Gasten, och hvilken orsak hade. hon då att bäfva. Att Gaston vid sin återkomst till Frankrike önskade se henne, var lätt att förstå, men. hon. kände sin ungdoms älskade tillräcklgt för att. veta, att hon ingenting hade alt frukta. af. honom, Han skulle nu finna henne som: en, åldrad. familjemoder, de.skulle tala.ett ögonblick om förflutna dagar, och det. var allt.