Dagens Nyheter – 2 maj 1870, sida 2

— Den stackars Saint-Jean, sade han, har handlat orätt uti att icke begagna slottets möbler ; de äro Du förstörda, utan att ha varit till nytta för någon. — Min fader vågade icke. förändra något utan att ha befallning dertill, herr markis, — Deri gjorde han orätt. Hyad slottet angår, skall det snart vara lika bofälligt som möblemanget. Min förmögenhet tillåter mig tyvärr icke att sätta det i stånd, och jag ämnar derför försöka att sälja det, je det ännu är tid. Josef hörde detta förslag med ängslan, ech han var icke så modig som fadern med att sjunga ut med hvad han tänkte. — Skulle det vara svårt att sälja slottet? fortfor Louis. — Det beror på priset, herr markis; jag känner en person här i trakten, som nog skulle vilja köpa det. — Och hvem är det? — En viss Fougeroux, som bor på andra sidan Rhöne i Montagnette, Det är en man från Beaucaire, som för ungefär tolf år sedan gifte sig med en kammarpiga hos den aflidna grefvinnan de 1z Verberie.. Herr markisen kommer nog ihåg henne, det var en lång brunett vid namn Milhonne. Louis kom icke ihåg Milhonne. — När kan man få tala vid denne Fougeroux? sade han.