Dagens Nyheter – 2 maj 1870, sida 2

— MR o— Hur hade icke allt förändrats på de .tjugu år, under hvilka han icke .sett sitt fädernehem! Han kände knappt igen den trakt, der han sjelf var född, utmed den väg, han så ofta som yngling vandrat. Intrycket var likväl så mäktigt, att donne man, som prötvat så mycket ilifvet, gtt ögonblick kände sig frestad att vända om; och då hän likväl forsatte sin Väg, Var det derför, att en inre röst sade honom, satt. han här skulle finna en ny, källa till; rikedom; Trots sitt förakt för hvad han kallade simpla fördomar, kände han sitt hjerta sammanpressadt af en obeskriflig känsla. Dystra tankar geuomkorsade hans hufvud vid minnet af det förflutna. Då han gick genom byn stannade bönderna och stirrade efter , den obekante vandraren, hvars skor voro betäckta af dam. Dörren till Saint-Jeans hus stod öppen; han gick in, och då han fann det: stora köket tomt, ropade han. sr Nu kommer jag, svarade en röst. Ett ögonblick derefter kom en man på omkring 40 år, med ett öppet, ärligt ansigte ut i köket. — Hvad önskar ni, min herre? frågade han. — År det inte här, som BSaint-Jean, markisons af Clameran gamla kammartjenare I bor? — Min far dog för fem år sedan, svarade mannen med sorgsen ton. .... Detta svar nedslog tydligen Ionig, fom