e-— OUJ — och då hon icke visste hvad hon! skulle taga sig till, räckte hon sin panna mot markisen, för att få en kyss. Man och hustru visste sig ingen lefvande råd för att kunna göra Herr markisen till lags; han behöfde möjligen något till bästa efter en lång promenad. Josef sprang ned i källaren efter en butelj vin, Toinette anställde jagt efter sin fetaste kyckling, och en kort stund derefter satt Louis framför ett välförgedt bord, under det Josef och hang Hustru passade upp honom. Barnen hade kommit hem från skolan, och genom dem fick snart hela byn veta hvilket besök, som Josef hade fått. Hvarje ögonblick kom folk, som önskade helsa på markisen, och de sade: — Känner ni inte igen mig, herr markis? Jag kände er straxt. Louis mottog alla dessa bevis på en tillgifvenhet, som åren icke förmått minska, med en inre tillfredsställelse; Tusem minnen yvaknade Hos honom, då Han hörde dessa Kederliga menniskor tala, och intrycken från hans ungdom stodo lefvande för honom. Det var klart, att intet rykte om hans vilda lif, om hans uselhet, trängt ner till Rhönes stränder. Han, den föraktade äfventyraren, hjelten från spelhusen, som varit kamrat med Londons värsta afskum, gladde sig åt att finna, med hvilken kärlek och vördnad hans namn lefde uti hans fädernebygd, och det föreköm ho