EE vVvVvu CNi har intet mer att sälja, herr markis, med undantag af det gamlä slottet, och ehuru det visserligen represexterar ett stort värde, är det omöjligt att finna en Köpare till det. Louis de Clamerah var ruinerad i grund och botten, det var klart, och det återstod honom ingenting annat än att uppgifva det Lf, han hittills fört, men det ville han icke. Hade han lemnat sin förmögenhet på slagfältet, så ville han också lemna sin heder der. I början lefde hån på den kredit, som alltid följer en man, den der på kort tid har förstört mycket pengar, men denna källa utsinade shart. Det kom en dag, då hans fordringsegare reste sig i massa och då markisen måste finna sig uti, att alla qvarlefvorna från de gyldene dagarna gingo under klubban. Han slog sig nu ner i ett mer än anspråkslöst hotell och lefde på sina unga, rika bekantskaper, liksom han förut left på sina leverantörer. Den siste ättlingen af det berömda huset Clameran hade blifvit en äfventyrare, som lånade öfverallt utan att betala, som spelade utan att honorera sina förluster, som ledsagade unga personer omkring till lastens nästen, och som på olika sätt sökte draga fördel af en erfarenhet, som kostat honom två hundra tusen frank. Man körde icke ut Honom, men man lät honom lida för nöjet att få vara med. Man HVEM VAR DEN SKYLDIGE? 389.