Dagens Nyheter – 30 april 1870, sida 1

mellan Louis. de. Clameran och BSaint-Jean, hvilken, liksom alla tjenare som grånat i tjensten, sade sin tanke rent ut. : — Det var högst olyckligt, yttrade den gamle tjenaren, att en så skicklig ryttare som ni skulle vara så olycklig att störta med hästen, i det ögonblick då er. broders räddning berodde på er snabbhet och skicklighet som ryttare. La Verdure han föll inte! Antydningen var så direkt och träffade den unge mannen så känbart, att han bleknade och ropade med en förförlig röst: — Usling, hvad menar du? — Det vet ni mycket väl, herr grefve, svarade Saint-Jean. — Nej! . . . tala, förklara dig! Betjenten svarade blott med en blinkning, men den var tillräckligt betecknande, och Louis rusade mot Saint-Jean med upplyftad ridpiska och skulle sannolikt ha misshandlat den gamle, om icke slottets öfriga tjenare lagt sig emellan. Denna scen försiggick just i det ögonblick, då Gaston försökte leda sina förföljare på villospår genom Äkrarne. Gensdarmerna och husarerna kommo snart tillbaka och berättade, att Gaston de Clameran hade kastat sig i Rhöne-floden och att han sannolikt hade drunknat. Ett sorl af deltagande mottog denna BOrghen underrättelse. Den ende, som förblef i likgiltig, var. Louis de Clameran, i hvars ansige icke en enda muskel rörde gig. Han