redan året derpå angripen af en ohygglig sjukdom. All den uppfostran hon genom kom: ; munens försorg erhållit hade bestått deri, att :; hon i 14 dagars tid, vid 8 års ålder, i Kungsholms småbarnsskola gått och lärt sig rita streck:; modren hade sedermera kärt henne läsa, och sjelf hade hon lärt sig att skrifva. Det egentliga förhöret började nu och varade i två timmar, derunder ordföranden, följande remisshandlingarne, framställde ungefär samma frågor som förut polismätaren och, med: få undantag, erhöll samma svar, som:Eklund förut afgifvit: Under -obduktionsprotokollets uppläsande -höll den tilltalade hufvudet nedlutadt, och en darrninggenomilade henne tid efter annan vid afhörandet af ett eller annat parti i nämnde protokoll, hvilket slutade med: att döden ovilkorligen varit en följd af strypning. Ordf. Du erkänner att du mördat honom? Eklund. Ja. Ordf. Hvarför gjorde du det? Eklund. Han hade narråt mig, då han sade sig vilja hjelpa mig, och då jag förebrådde honom härför, hånadej han och sade: du kan snart bli gift, du, och få någon annan som bättre håller hvad han lofvat. Eklund fick nu skildra mordscenen, hvilket hon ock gjorde, men med hålfhög röst och under dröjande svar på ordförandens upprepade frågor: Efter hevnes beskrifaiög om hur: det-tillgått vid snörets användande; gjorde -hr Staaff -den:-ånmärkninged, att det; enligt hans tanke, vore otänkbart att: härvid så. tillgått som den tilltalade, uppgifvit.;; hon säger, yttrade hr Staaff, att hor, under det hr Montan för andra gåhgen förde henne. mot soffan, läde snaran öm halsen. på honom, förde de båda lösa ändarbe genoth öglan och drög till, hvarefter hon påstår Sig hå släppt ena-ändän lös och gjort en Fabbelknut tramtill; jag påstår ännu en gång detta vara otänkbart, ty endera skulle hr Montan ha Störtåt vid. första tilldragniogen -af snaran eller också skulle han egt nog kraft att sätta sig till motvärn under det hon knöt den dubbla knuten. Ordf:s i anledning af denna invändning till Eklund gjörda fråga, besvarades med ett bestämdt vidhällande af hvad Hon förut berättat. : Ordf. (Visande snöret.) Hvar har du fått snöret ifrån? Pkoind: (under synbar rörelse, vändande sig åt sidan). Jag. begagnade. det till klädningsupphållare. s.. ts oc visat Ordf: .. Tänkte du ej på att det skulle bli svårt nog för dig att strypa honom? Ek:und. Nej, jag brydde fnig ej om hur det skulle gå. v 2 Ordf: Nå, sedan mordet hu var föröfvadt, kval gjörde ni då? ri? fv Ekblend. När Kan föll, blef jag: rädd, -kastade på mig kappan och babhytten;sanmt skyndade möt dörren, men .:3 : Ordf... Ni ändrade. er, giek tillbaka. och tog uret, pungen, ringen och nyckelknippan? Eklun l. Ja. Ordf. Hvad skulle ni med nyckelknippan att göra? kod Eklund. Jag stoppade den på mig för ätt den ej skälle åstadkomma skramtnel. . O-df. Nå, ni begat er sedan från stället, dervid ni äfven medtogshans paraply. -Hvart gick: ni sedan? . r Eklund. Flera gator upp och ned, sedan till urmakaren och lät sätta i klockglaset som lossnat och sist till en kusk, som. heter H., hvilken jag bad följa : mig hem, för det var så. mörkt på. qvälln. Ordf. När beslöt du. taga lifvet af honom? Eklund. Änte förr än ;han vid näst sista mötet skämtade med . mig,: då : jag beklagade mig öfver hans: uppförande. Hr Staaff anmärkte härvid; att Eklund ipoliskammaren: erkänt, det -hon ,i flera dagar gått och rufvat på planen. att begå mordet. Ordf... Hvarför sade ni inför polismästaren att ni varit tillsammans vid sista tillfället? Eklund. Jag svarade ja, eftersom man frågade. i Ordf. . Hvarför dukade. ni upp, den der långa historien om. en medbrottsling? -Fklund, :Derför att. man ej ville. tro mig. Ordf. Men-n skref: äfven ett bref i fängelset till den: der kusken, deri ni talade om en. medbrottsling. i ; Eklund. Jay men jag har ingen sådan. ; Hr .Staaff.. Jag får fästa rättens uppmärksamhet på ett förhållande: Eklund har sagt: att hon ejfunnit . mer. än:10 rdr och 1 öre vid undersökningen af liket; jag, för min del, hyser skälbetvifla att hr Montan innehaft blott me å Rd a ff nn SA mo åt tt han