— 290 Huru! Han, en simpel, borgerlig ingeniör, en . . . Fauvel, han tillät sig att tänka på en la Verberie! Med en viss högtidtighet dröjde hön vid dessa betraktelser af en högre betydelse, men då detta tema var uttömdt, kom hon lyckligtvis till den mera materiela sidan af saken. — Ni skall väl icke. helt och hållet förtvifla, sade hon. Grefvinnan befinner sig i en något besvärad ställning — hon råkar våra skyldig Gud och hvar menniska och riskerar snart utmätningar. Om derför en ung man med reela afsigter och med förmögenhet presenterar sig, kan ingen veta hvad som Kan inträffa. Andre Fauvel-var ung, och den gamla damens förespeglingar förekommo honom derför orimliga, men vid mera eftertanka och genom ett noggrannt studium, af traktens adel kom han till den öfvertygelse, att det icke kunde vara så omöjligt, att pekuniära medel kunde förmå grefvinnan de la Verberie att pruta något på sin stolthet ech skänka honom sin dotters hand, Han beslöt derför att handla utan alltför många omsvep, och då han en dag händelsevis träffade grefvinnan vid table Thöten uti ett Hotell i Beaucaire, bad han rodnande om tillåtelse att få taga plats vid hennes sida. . Anade möjligen grefvinnan den unge ingeniörens kärlek? Hade hennös väninta fifvit henne. en liten vink? Det är icke omöjligt.