ee AL ! gå atydket är visst; atthon: sredån:amdöridet soppan serverades: började tala om dyrätider, om den allmänna Öristen på petningar joch om köpmännens oförskämdhet och näirgångenkhet. Sanningen var, sade Hong att ön kommit till :Beaucaire för att nebocisera upp ett: lån, men hade fimnit-alla kässor tillslutna för sig, ja, hennes notario håde gifvit henne döt vän:skapliga rådet att försöka sälja slottet, och då Huvhednes Wrede häröfvör sen sgång löst hennestungband, yttrade:hon sig, såsom äet ofta går, långt rer oförbelållsarit till -den unge mannön, än hönskulle gjort till senYäldre: bekant: Hön talade öm sin olyckliga ställning, om sin öfo-för framtiden ochfråmför7allt om den siwärta, som det förorsakade henne att-icke Veta, Hur hon skulle Hå ögin kära Valentine Fift. Herr Fauvöl tyesnade till-dössa övimierliga jeremiader med ten -uppsyn,: som sökte att Tämpa sig efter oniständigheterna, men sinom sig var han Hänryekt. Utan att låta den gamla dapven får tala till slut, började han nu yttra sin tanlsa -om sakön; tillstående ätt han icke kunde begripa IKennes? bekymmer. Hur kwide Chon oroas vid tanken ipå,ratt Hon :ieke kunde gifva sina dotter:någonhemgift? Frökeons Valeuting-. egde irsim härkomst och sin skönhet en hemgift, som mången skulle afundas henne.