denna reform vore dock, både efter tal:ns mening och för så vidt Kan kunnat sluta af de tankar som i denna fråga blifvit vid riksdagen uttalade, angelägnare än att nu ånyd göra om den organisation, som för blott ett par år sedan blifvit. genomförd. Hr af Klint yrkade afslag å skrifvelsen, hufvudsakligen på de af hr Hazelius anförda skäl. Hr H. Wachtmeister talade för bifall till punkten, enär enligt tal. öfvertygelse flottan dök sjöartilleriet förr eller sednare måste sammanslås och det derför vore klokare att ju förr desto hellre göra sig beredd på i hvilken riktning den nya organisationen borde vidtagas. Hvad förslaget i öfrigt beträffade, så ville tal. nu ej inlåta sig i en granskning af detsamma, men måste dock uttala såsom sin mening, att det nya sjöartilleriet ej vore något, som förtjenade att särdeles mycket hålla på. Hr Jjustitiestatsministern, :svom må: erhöll ordet, upptog till besvarande hr Wallenbergs yttrande. om statsrådet Thulstrup.Tal. förklarade att han måste protestera mot det yttrande som af hr Wallenberg blifvit fäldt, att hr Thulstrup endast för att afvakta pensionsålderns inträdande;skulle-hafva mottagit ichefskapet för sjöförsvarsdepartementeti: Ett! sådant påstående vore. alldeles. obefogadt, enär hr T. lika väl och med större fördel. kunnat afvakta denna tids inträffande från den plats han förut innehade. Då hr T. mottog ifrågavarande befattning, egde regeringen icke kännedom om att det fanns någon fackman, som kunde vara lämplig och villig att mottaga densamma, och för hr T:s känplighet Å i detta fall talade den kunskap man hade om hans åsi ter ahgående den då påbörjade, tish icke ar slutade reorganisatiohen af ONE satt man -var öfvertygad om:hans -villighet att :söka bringa densamma till stut, Under så danä förhållanden! va? det ssömokr Ts åtagit -sigoatt tills vidare öfvertaga dettardepartörhent, och tal. trodde för sin def att: han vant. qv temligen allmänt erkännande att hafva fi gjort detta uppdrag -både med insigt och ait och med framgång, och såvida tal. icke allt för mycket misstoge -sig, !så hade äfven hr Wallenberg sjelf en gång. förut gifvit honom detta vitsord. .-Ingen torde hafva rätt att lägga honom till last -att .han icke utsträckt sin verksamhet utöfver den gräns i tiden, som statsmakterna utstakat. för det allmänna bästås skull och med afseende på tjenstemannens rätt att vid en viss lefnadsålder få åraga sig tillbaka i ro. Hvad anginge att ögonblicket för Jäfskedstagandet blifvit illa vaäldt; så vill tal -rinra, att hr T.erKållit afsked först sedanban deltagit:i utarbetande af.den proposition ;om statsverkets tillstånd :och -behof, som för denna riksdag blifvit framlagd, och då man ihågkomme huru denna proposition i afseende .på femte hufvudtiteln -var :beskaffad, huru få och föga vigtiga nya förslag der blifvit framställda, så föreföll det som hr W:s anmärkning äfven i detta afseende skulle ega blott en skeribar giltighet. Hr v. Platen, som reserverat sig mot utskottets betänkande i denna punkt, utvecklade i korthet: de: skäl, hvarför kan ej. kunde bifalla densamma. Hufvudgrunden : för: tal:s åsigt var, såvidt referenten från läktaren kunde uppfatta tal:s lågmälda anförande, omöjligheten att en så talrik församling som riksdagen skulle kunna underkasta en fråga af denna vigt doch Omfattning en pröfning, som kunde leda: till en på sakkännedom grundad, bestämdt uttalad Opinion såmt att de af utskottet: framställda satserna redan förut voro afkom:t både kända och, såvidt möjligt, äfven tillämpade. Tal, framlade härefter några af: de :skäl, som efter hans .öfvertygelse talade: mot sammanslagningen, såsom t, ex. att flottans befäl ej kunde föra skärgårdsfartyg, enär det, om det skulle rätt uppfylla sina öfriga åligganden, saknar tid att förvärfva sig tillrädklig lokalkännedom om våra skärgårdar m. m., samt erinrade slutligen, med avledning af en tal. uttryckta iuppfattning af det beslut af riketsständer; hvarpå åtgärden att skilja sjöförsvaret i tvenne delar grundåt sig, att detta beslut, hvilken vigtnman än måtte tillägga det, tillkommit på laga väg, såsom bevis hvarpå tal. uppläste expeditionsutskottets vid 1865 års riksdag förslag till skrifvelse i detta ämne. Under aftönens sommanträde Fortsderen jr skussionen öfver denna punkt. Hr H: milton besvarade de anvmärkningår, som nder den föregående diskussionen riktåts mot utskottet, och kom till det resultat, såväl på grund är justitieministerns som chefens för sjöför Svår sdepartementet yttranden, att utskottet i sitt förslag ej alldeles träffat det riktiga, såmt. föreslog derför att skrifvelsen i denna punkt endast skulle innehålla en åänhåällän om