— Skulle min supponerade svärson fatta hvad som anstår en dam af mitt stånd? — Han skulle helt visst göra sig ett nöje af att hvarje år lägga fyra tusen frank till inkomsterna af er egendom. Grefvinnan svarade icke straxt, utan anställde först en liten beräkning. — Fyra tusen frank, sade hon slutligen skulle knappast räcka till. Allt är så dyrt här i landet. Men med sex tusen frank!... Ja, med sex tusen frank . .. Hennes nidskhet föreföll ingeniören temligen stark, men med ungdomens vanliga ädelmod svarade han: — Den svärson, om hvilken jag talar, skulle icke älska fröken Valentine, om lumpna två tusen frank hölle honom tillbaka. Men det är också nödvändigt, tillade grefvinnan, att den omtalade svärsonen är nog rik att kunna uppfylla sina förbindelser. Jag håller alltför mycket på min dotters anseende, för att icke fordra ett slags borgen af hennes man. — Det är ju en ordentlig affär vi afsluta, tänkte Fauvel med en viss blygsel . .. Och han tillade högt: — Det är klart, att er svärson genom ett äktenskapskontrakt skulle förbinda sig... — Aldrig, min herre! Det skulle ju strida mot det passande. Hvad skulle man väl säga om mig? — Förlåt . , ! det kunde ju heta, att er