Dagens Nyheter – 28 april 1870, sida 2

AA nn saknade. mod dertill. och öfverlemnade sig. åt sitt öde. Mot slutet, af juni månad. återvände grefvinnan och Valentine till la Verberie. Ondskan hade icke denna gång varit så Klarsynt som den annars brukar vara, och ingen. hade anat orsaken till denna resa. Doktor Ragot kände sunnu. förhållandet, men grefvinnan kände honom. alltför väl för att befara någon indiskretion å hans sida. Grefvinnan begaf sig derför tidigt en morgon till doktorn, begärde ett ögonblicks samtal med Honom och visade honom alla de officiela dokumenter,, hvarmed hon försett sig. — Ni ser, herr doktor, sude Hon, att barnet lefver och är i goda händer. — Det är godt, min fru, svarade han, och om ert samvete icke förebrår er, Har jag, ingenting att tillägga. — Mitt samvete förebrår mig ingenting. Den gamle läkaren skakade på HKufvudet och sade med et genomträngande blick: — Svär mig: att ni icke varit sträng och utöfyvat grymhet; Grefvinnan slog ner ögonen, men svarade, under det hon antog en förnäm min:. — Jag, Kar Handlat som cen; qvinna af mitt stånd bör händla, och jag må tillstå, att. det förvånar mig att i er finna en försvarare af osedligheten. — Ack, min fru, utbrast doktörn, mildhet och, öfverseende borde komma. från erj