Dagens Nyheter – 28 april 1870, sida 1

— 208 — intetgöra sqvallret i Tarascon. Man förmodade, att han var dfunknad, men då mån icke hade något positivt bevis på hans död, hade doms stolen varit tvungen att böja sig för den allmänna opinionen. Saken hade blifvit dragen inför domstolen, och Gaston de Clamerarn hade in contumäciam blifvit dömd till flera års fängelse. Louis de Clameran hade lemnat sina fäders borg, och ingen visste riktigt hvart han tågit vägen, men det berättades, att han slagit sig ner i Paris, der han lefde friskt undan. Tiden gick, och fyra år hade förflutit sedan den afton, då Gaston och Valentine sade hvarandra farväl vid Rhönes strand. Dessa fyra år hade fru de la Verberie användt på det dåraktigaste sätt i verlden. Då hon insåg, att hon icke kunde lefva på sina inkomstef -— och en narraktig stolthet förbjöd henne att sälja sitt slott, söm sköttes illa — tog hon sin tillflykt till lån, och egendomen blef snart betungad med skuld. Emellertid lefde hon öfverdådigt, gjorde stora bjudningar, reste ofta tili grannstäderna Nimes och Avignon, reqvirerade dyra toaletter från Paris och öfverlemnade sig åt sin smak för ett godt bord. Allt hvad hon förr hoppats få mottaga af en rik svärsons gifmildhet, måste hon nu taga ur egen kassa. Men med en sorg som hennes behöfver.. man. också tröst. i