— 281 — — Var ligt, min fru, svarade doktorn, till hälften ironiskt. Hvad det stackars barnet först och främst behöfver, äv ro, och den kan ni ensam skänka henne. Några vänliga ord af er skola uträtta mera än alla mina recepter, men kom väl ihåg, att den obetydlgaste sinnesrörelse kan framkalla en hjernskakning, som kan medföra de sorligaste följder. — Ja, jag måste medgifva, sade grefvin nan, att jag icke förmådde tygla min vrede, då jag erfor, att min Valentine hade varit ett offer för en feg förförare. — Men nu är det första ögonblicket förbi, min fru, och ni vet hvad ni har att göra som moder och som en kristen qvinna. Det är min pligt att rädda er dotter och hennes barn, och jag skall rädda dem. Jag kommer igen i morgon. Grefvinnan kunde icke låta doktorn resa på detta sätt, och utan att besinna det hon förrådde sig sjelf, höll hon honom qvar ger nom en rörelse med handen och sade: — Men, doktor! Det kan då inte vara er mening att vilja hindra mig från att göra allt möjligt för att dölja denna förfärliga skymf för verldens ögon. — Nej, min fru, svarade doktorn, jag skall icke hindra er att lemna la Verberie; det vore att öfverskrida mina rättigheter; men det är min pligt att fordra räkenskap af er HVEM VÅR DEN SEXLDIGE? . 88.