Dagens Nyheter – 27 april 1870, sida 2

lämpningar. Grefvinnan hade under Valentines fränvaro haft besök af en gammaljungfru från Tarascon, som berättat för henne föregående dagens tilldragelser och gjort det på ett sätt, som just var beräknadt att riktigt upphetsa grefvinnan. Hvad som mest hade retat henne var emellertid icke, att hennes dotters rykte var förspildt, utan att hennes planer att skaffa henne ett rikt parti derigenom strandat, ty det var icke litt att finna en äkta man till en ung flicka, som blifvit till den grad komprometterad, att det behöfdes minst ett par år, innan man kunde tänka på att historien var nedtystad så mycket, att man kunde presentera henne i sällskapslifvet. — Olyckliga! utropade grefvinnan, är det på ett sådant sätt du representerar vär fomiljs ädla traditioner? Hittills har man icke behöft hålla vakt öfver en la Verberie, de ha sjelfva förstått att taga vara på sin heder, men du har missbrukat din frihet, till utt ställa dig sjelf bland de mest föraktliga af ditt kön. g Valentine hade med verklig hjertångest förutsett och väntat denna förskräckliga scen. Hon underkastade sig den som ett rättvist, välförtjent straff för sin synd. Hen måste medgifva, att hennes moders harm var berättigad; och hon böjde derför, sitt hufvud som en ångerfull synderska inför sin domare.