Dagens Nyheter – 27 april 1870, sida 1

Han lade sin hand -på den gamla damens arm, och under det han såg henne rakt in i ögat, sade han med tonvigt på hvarje ord: — Och barnet måste födas lefvande till verlden. Läkarens ord voro sagda i rättan tid. Grefvintian hade verkligen ett ögonblick haft den afskyvärda idn att ombringa detta barn, som skulle blifva ett obestridligt vittnesbörd om Valentines fall. Grefvinnan, som annars vyvyar så stolt och höginodig, slog ned ögonen för läkarens genomträngande blick. — Jag förstår er icke, doktor, mumlade hon. — Jag har blott, fru grefvinna, velat fästa er uppmäsksamhet på att ett brott icke förmår utplåna ett fel. — Doktor! — Jag säger er min tanke rent ut. Det är så mycket bättre för er, om jag misstager mig. I detta Cgonblick är Valentines tillstånd allvarsamt, men icke oroande. Alltför häftig sinnesrörelse har bragt hennes konstitution i oordning, och hon är nu ett rof för en våldsam feber, den vi emellertid med Guds hjelp nog skola få bugt påGrefvinnan insåg nog, att den gamle doktorns misstanka icke. var aflägsnad, och hön försökte derför spela öm och sade: II Ni kan väl under alla dens ansvara mig för hennes-hf, doktor? Lid