Dagens Nyheter – 27 april 1870, sida 1

— Hvarför? — Emedan markis de Clameran dog klockan fem i morse, fröken. Valentine måste stödja sig mot ett träd för att icke falla. — Död! . . . stammade hon. — Ja, svarade Saint-Jean med en hotande min, död! Saint-Jean, som hörde till den äkta gamla skolan af betjenter, delade sitt: herrskaps fsigter och (känslor; han hyste en helig fruktan för familjen la Verberie, och dertill kom ett han i Valentine såg den qvinna, som förorsakat både markisens och Gastons död. — I går afton, sade han, dogherr grefven, och då man förkunnade herr markisen, att hans förstfödde omkommit i flodens: böljor, blef han, som annars var stark :som en gammal ek, liksom träffad af blixten. Han sträckte sina händer mot himlen och föll tillbaka, utan att man: hörde ett ljud. Vi buro honom bort på hans säng, under det herr Louis steg till häst för att rida 4till Tarascon efter en läkare. Men slaget hade träffat i hjertat. När läkaren kom, var der intet att göra. Mot mörgonstunden kom herr markisen sig något före och begärde att få vara ensam med herr Eouis. Straxt derefter förlorade han allt medvetande ; -hans sista ord voro: fader och son på en och samma dag, nu kunna de glädja gig på Ja VerberieX, i -HVEM VAR DEN SKYLDIGE? : 85;