Dagens Nyheter – 26 april 1870, sida 2

TIL. Sedan Gaston hade rest, kunde Valentine ufan fruktan gifva sina tårar fritt lopp, och hon gjorde det. Under det Gaston hade bevarat hoppet i sitt hjerta, hade hon alldeles uppgifvit det. Hon insåg, att allt var förbi för Kenne, och när hon tänkte på framtiden, greps hon af ångest. Hon vände om och gick hem genom den lilla dörr, som så ofta hemligt hade öppnats för Gaston, och då hon slöt den till efter sig, förekom det henne, som om hön rest ett oöfverstigligt hinder mellan sig och lyckan, oo Innan hon gick upp på sitt rum, såg hon först upp till sin moders fönster och såg då, att hennes moder ännu satt uppe och läste. Valentine smög sig derför uppför trappan, gömde silkespungen med juvelerna i en byrålåda och gick sedan till sängs. Påföljande morgon klockan sex steg hon upp och giek ned. I förstugan träffade hon en tjenstepiga, vid naranh -Milhonne, som flera -år varit hennes kammarpiga, och sade till henne: — Om min moder frågar efter mig, så säg att jag gått i messan. Då det var mycket vanligt att Valentine besökte messan; så lade :Milhönne ingen vidare vigt dervid, och Valentine begaf sig derefter på väg till slottet Clameran för att ut