Dagens Nyheter – 26 april 1870, sida 2

min fader, som älskar mig -högt. Då jag blott är utan fara, skola måhända mina bref och min broder Louis inflytande förmå honom att anhålla hos fru de la Verberie om din hand ål mig. Denna möjlighet tycktes förskräcka Valentine i hög grad. — Gud gifve, sade -hon, att markisen aldrig gör ett försök! — Hvarför? — Emedan min moder skulle afslå -hans begäran, emedan min moder -har svurit, att jeg skall bli en rik mans -hustru, och emedan din far icke är rik. — Oh! utropade Gaston, och för en sådan mor skall du uppoffra dig! — Hon är min mor, och det är nog. Jag eger icke rätt att döma henne. Min pligt är att stanna här, och jag blir qvar. Valentines ord vittnade till den -grad om ett orubbligt beslut, att Gaston insåg, att älla böner skulle vara förgäfves. — Du har aldrig älskat mig! utropade :-han, och vred sina händer med förtviflan. — Olycklige! . . . Hvad du nu säger kan icke vara ditt allvar. — Nej, fortfor han, du älskar mig icke, du som i detta ögonblick, då vi måste skiljas, kan tala med ett sådant lugn, en sådan köld. Det är icke på sådant sätt som jag älskar dig. Hvad frågar jag efter: annat än dig? Att fördora dig, det är att dö. Låt då hellre Rhöne