Dagens Nyheter – 26 april 1870, sida 1

rätta Gastons uppdrag till hans far. Tanken på detta besynnerliga: uppdrag, som hon hade att uträtta, i förening med hennes själsångest, gaf henne vingar, och det dröjde icke länge, innån hon uppnått den. all af almar, som ledde upp till. slottet, men just som hon kom in i allen. fiek hon ge markisens. .högtbetrodde kammartjenare Saint-Joan, som kom Henne till mötes, och hon stannade derför för, att afbida hans ankomst. Saint-Jean såg alldeles, förstörd ut, och man kunde sepå håns röda ögon, att han gråtit. Till Yalentines stora förvåning tog han icke af sig sin mössd, då han näalkades henne, utan sade blott i en grof ton: — Ämnar ni er till slottet, fröken? — Ja. — Om det är för att tala med herr Gastöd, så kan ni böspara er besväret. Herr grofven har dött, fröken, för sin älskarinnas skull. Valentine bleknade öfver dennå tydliga förolämpning, men :hon svarade : icke, och Säint-Jean, som trodde: sig: ha: träffat henne riktigt brå, blef både förvånad och ond öfver hennes lugn. — Jag ämnar mig till slottet. för att tala med herr markisen, sade den unga flickan. Saint-Jean kunde med möda -hämmå sina snyftningar, då hån svarade: Då: är det ickö heller värdt att gå vidare: