Dagens Nyheter – 26 april 1870, sida 1

hanpvioko kunnat vänta;. ryckte. hon: sig. lös från. häns; omfamning och stötte-honom tillbaka. -— Hvad du vill och. hoppas, sade hon: i sorgsen ton, är det omöjligt att uppfylla. — Omöjligt! utropade .han med förvåning. — Du-känner .mig tillräckligt; fortfor V.alöntint, för att veta, att. det. är min högsta önskan att kunna följa dig, men: pligten förbjuder mig att lyssna till. mitt hjertas röst. — Men kan .du då tänka: på att stanna qvar efter den förfärliga-scenen-i afton, efter der skandal; som.i morgon är känd öfverallt? — Hyad menar du dermed? Atc jag är förtappad och vanärad? . . . Men var. jag det icke redan i går? Tror du, att verldens hån och förakt. smärta mig, så mycket som mitt sanivetes: röst? Jag har. alltid fördömt mig sjelf, Gaston, och om än din. närvaro, klangen af: din röst och dina kärleksfulla. blickar ha förmått mig att glömma allt, så haslikväl sorg och ånger infunnit sig, då du. gått din väg, och jag har. utgjutit bittra tårar: — Och dini-moder? — Det är) naturligtvis .tanken på henne söm håller mig qvar. Du vill att jag som en onaturlig dotter skulle: öfvergifva henne, för att följa min älskare i landsflykt och låta henne stanna qgvar ensam, fattig och utan Vvånner. — Men vi hafva fiender, Valentine; hon får veta allt. HVEM VAR: DEN SEYLDIGE? 84.