Dagens Nyheter – 25 april 1870, sida 2

— 400 — tine, och vår kärlek är till spott och spe i trakten. Hon ryggade tillbaka, liksom träffad af blixten, höll händerna för ansigtet och snyftade högt. — Så långt, sade Gaston, glömmande allt för ögonblickets rörelse, har således våra familjers blinda hat fört oss! — Allt är yppadt, stammade Valentine. — Ja, och jag har icke kunnat krossa alla dessa nidingar, som vågade besudla ditt dyrbara namn. Hvarför har jag blott dräpt två af dessa nidingar . . — Du har utgjutit blod Gaston! Den förfärliga ångest, som uttalade sig i Valentines utrop, återgaf hennes vän sitt förnuft. — Ja, svarade han, försökande att beherrska sig sjelf, ja, jag har dödat . . . Det är derför som jag simmat öfver Rhöne. Det gäller att rädda mitt namns heder. Det är blott ett ögonblick sedan älla traktens gensdarmar jagade mig som ett såradt villebråd. Jag kom undan dem och nu flyr jag för dem, — Hvart ämnar du fly? stammåäde den förfärade Valentine. — Ja, vet jag väl hvart mina steg föras, hvad jag skall taga mig till, eller hvilken framtid väntar mig? , . . Kan jag förutse det? Jag vill försöka komma ut ur landet, antaga ett falskt namn och vandra till dess jäg