— 261 — af gensdarmerna, vi måste klättra ut ofter honom. Men i detsamma störtade Gaston sig på hufvudet i floden, hvars brusande böljor tillslöto sig öfver honom. — Han är förlorad, sade gensdarmerna; man kämpar icke med Rhöne, då den är vredgad. I morgon skall man finna hans lik i Arles. II. Valentine visste, att Gaston tagit vigen om Tarascon, för att komma till la Verberie, och hon väntade honom derför vid den aftalade tiden, klockan elfva. Men då hon händelsevis såg öfver till slottet Clameran, upptäckte hon, att slottets rum ömsevis blefvo på ovanligt sätt upplysta. En dyster aning kom blodet att stanna i hennes ådror och hennes hjerta upphörde att klappa. En inre röst sade henne, att något ovanligt föregick på slottet Clameran. Hvad? Det kunde hon icke tänka sig, men hon var viss på att antingen hade der skett eller skulle der ske en olycka. Hennes oro och ångest voro till slut nära att qväfva henne, då hon i detsamma observerade den dyrbara, vilkända signalen, som förkunnade henne att hennes älskare tänkte passera Rhöne. Hon trodde knappt sina ögon, och först sedan signalen tre gånger blifvit upprepad,