Dagens Nyheter – 25 april 1870, sida 1

frivillige från Tarascon; vi måste skynda tillbaka, man vill lura oss. De vände om och kommo hastigt nog tillbaka för att vid månans sken få se Gaston klättra öfver trådgårdsmuren. — Der är vår man, utropade anföraren för gensdarmerna, fort i galopp! Åkerfälten omkring slottet voro genomskurna af en mängd diken, så att hästarne icke blott icke kunde springa, utan det var till och med fara för att de hvarje ögonblick gkulle störta omkull. Det tycktes derför en :stund som skulle det lyckas Gaston att komma undan, men det var också blott ett ögonblick, ty hans förföljare framkommo nu från alla sidor och drefvo honom ned mot den fradgande och brusande Rhöne-floden. På det ställe, der Gaston upphann Rhöne-floden, sträckte sig en kullfallen trädstam ut i floden, och i samma stund, som ryttarne nådde flodstranden, Kade Gaston kommit ut på yttersta spetsen af trädet. — Gif er fången, repade anföraren för de förföljande. Gaston svarade icke. Han tänkte på möjligheten att rädda sig. — Ännu en gång, ropade anföraren, vill ni gifva er? Den olycklige hörde honom icke; flodens brus öfverröstade hans röst. — Det måste blifva slut härpå, sade en