Dagens Nyheter – 23 april 1870, sida 2

— 250 — genom att begagna sin knif, lyckades han undkomma. Då han slutligen uppnådde sitt hem och ringde på slottsporten, slog klockan tio. Den gamle betjenten som öppnade porten ryggado vid hans äsyn förfärad tillbaka och utropade: — Store Gud, herr grefve, hvad har händt er? j — Tyst, sade Gaston med denna hesa, afbrutna röst, som medvetandet om en hotande fara framkallar, tyst! Hvar är min far? — Herr markisen är på sitt rum i gällskap med herr Louis; den nädige herren har ott häftigt anfall af podager i dag, och kan icke röra sig ur stället, men Di. :. . Gaston hörde icke mer. Han sprang hastigt uppför den stora trappan och trädde in till sin fader och broder, som sutto och :spelade bräde. Vid hans åsyn blef den gamle markisen så förfärad, att han tappade den bricka, som;han höll i harden, och detta var icke underligt, ty Gastons ansigte, händer och kläder voro blodbesudlade. — Hvad står på? frågade markisen. — Jag måste genast Hy ur landet, fader, och kommer för att omfamna dig för sista gången och bedja dig om respenningar. ;o— Du vill fly! X — Ja, och det genast, minifar. Man förföljer mig, man är migipå spåren, och i detta