Dagens Nyheter – 23 april 1870, sida 2

ögonblick stå gensdarmerna måhända utanför porten. Jag har dödat två personer. Den gamle markisen blef så förskräckt då han hörde detta, att han försökte stiga upp, men smärtan tv. ang honom att genast sätta sig. — Hur och när? frågade hun, — I Tarrascon, i ett kafå, för en timmo sedan, de voro femton, jag var onsam, jag grep en knif och . .. — Förolämpade man dig? — Man förolämpade i min närvaro en adlig ficka. : — Och du har tuktat slynglarne? För f—n, deti gjorde du rätt. Har man någonsin Nört att en adelsman kunnat höra på att en dam af stånd blir förnärmad! Men hvem är det du har försvarat? EO — Fröken Valentino de la Verberie. — Åhå! utropade markisen, en döttor till den gamla hexän. Måtto hin faga dessa la Verberier, de bringa oss alltid olycka. Men det är detsamma, min son, du har gjort din pligt. Nyfikenheten hade emellertid blifvit så väckt hos slottets tjenstepersonal, att den öfvörvann fruktan för den stränge husbonden, och Saint-Jean, markisens gärhlö Betjent, vågude slutligen öppna dörren, stiga in och fråga? — Ringde herr märkisen? — Nej, din slyngel, svarade markisen, jag har icke ringt, och det vet du mycket väl. Men skaffa fort rönt linne och andra kläder. KRA Oe