eller de Clameran skall undgå oss, polisen håller ett vaksamt öga på dem. Men ni, Prosper, måste aåflägga åd på att ni håller er innestängd hir till8 dess jag Komimer tillbaka. Prosper svor herr Verdunt allt hvad han önskade, men han kundinte låta honom resa på detta sätt, utan frågade: — Vill ni då icke före er afresa säga mig hventf ni.är och hvarför ni skänker mig ert allsmäktiga bistånd? Herr Verdunt smålog: sorgset öch sade: — Dagen före den, då ni firar ert bröllop med Madeleine, skall jag säga er döt i Ninas närvaro, Först sedati herr Verdunt rest, insåg Prosper, som nu var öfverlemnad åt sina egna Betraktelser, hvilken ovärderlig hjelp han haft af denne märkvärdige man, och han tillstod för sig: sjelf, att utan hans bistånd skulle han varit förlorad. Han saknade derför i hög grad denne sin vän i olyckan, och då det var hönor förbjudet att både tänka och handla på egen hand, var han mera rädd än ett bärn, som är öfvergifvet af sin amma. Emellertid var han klok nog utt följa sin mentors råd. Han stängde sig inne på hotellet CErkeengelnt och stack icke näsan utom dörren. Han erhöll två gånger underrättelse från herr Verdunt. Första gången skref den troöfaste vännen, att han besökt hans fåder och mottagit värdefulla upplysningar af honom, och