— Ja, nu minns jag det. — Inser ni nu hvad som sedan skedde? En af de båda kamraterna har gått till fru Fauvel och tvungit henne att utlemna sin mans nyckel. Skurken har på vinst och förlust ställt metallknapparne på Gipsys namn, och de tre hundra femtio tusen frank blefvo stulna. Och fru Fauvel har endast dukat under för de förfärligaste hotelser. Dagen efter stölden var hon nästan döende, den stackars qvinnan, och det är hon, som med fara att störta sig sjelf i olycka har sändt er de tio tusen frank. -— Men hvem är tjufven? Är det Raoul eller de Clameran? Hur ha de fått denna makt öfver fru Fauvel, och hur har Madeleine blifvit inblandad i alla dessa skurkstreck? — Ja, om jag vore i stånd att besvara alla dessa frågor, kunde vi straxt gå till domaren, men om jag om tio dagar icke har inhemtat ytterligare upplysningar, kommer jag tillbaka, och vi kunna då gå till herr Patrigent och berätta honom hvad vi nu veta. — Ni reser således? — Ja, om en timma är jag på väg till Beaucaire. Aro icke både de Clameran och fru Fauvel, som ju är född de la Verberie, från den trakten? — Jo, jag känner deras familjer. — Ja, då reser jag dit. Hvarken Raoul